Linnéa Nilsson

Yeees, jag har en lösning på min ofrivilligt morgontrötta livsstil!
Signalen! Allt hänger på alarmsignalen. I typ ett halvår har jag haft lugna låtar som ringsignal, som liksom smyger sig på, börjar med lugn och fin musik som blir lite högre men fortfarande lugn, så man kan ligga kvar och lyssna på låten utan att man ens behöver stänga av larmet. Man kan vänta på snoozen i lugn och ro. Och då är det inte svårt att lista ut vad som händer...

Men! Igår råkade jag glömma att byta låt (varje gång man har haft larmet avstängt så blir det dom automatiska telefoninställningarna som blir valda, oerhört drygt, men positivt i sammanhanget) och då är det en vanlig telefonsignal. Och den är allt annat än lugn och fridfull, man flyger upp och undrar var det brinner ungefär. Och om man hinner få ner pulsen snabbt nog för att somna om, så är snoozen inställd på två minuter. Så det går inte lång stund innan man flyger upp igen, och tro mig, två gånger är två gånger för mycket, så sen är man ialla fall för irriterad för att sova. Strålande!
Och det kan jag behöva nu, för ikväll ställs klockan på 06.15 för första gången på lääänge. Big sigh.

Natti =)